Lite tungt att komma tillbaka till labbet i tisdags, mäta cellresistansen, och konstatera att cellerna inte växt som det ska. De här cellerna är sk. Cacao-2 celler, och härstammar från humant tarm-epitel, man odlar dem på ett membran i en platta med 12st brunnar i varja platta, varannan dag byter man medium, och efter 20 dagar är tanken att cellerna ska ha bildat ett tunt lager tarm över membranet. Man kan då mäta resistansen över cellagret, genom att stoppa ned en elektrod på var sida om membranet. Täcks membranet helt av celler erhålls en hög restistans, vilket inte var fallet... Tanken var sen att jag skulle testa mitt cyanotoxin för att se hur det påverkar tarmceller. Det gör man helt enkelt genom att fortsätta mäta resistansen efter det att man tillsatt toxinet, skadas cellerna, ja då sjunker resistansen och vise versa... Jag tänkte hursomhelst att jag får ge cellerna ett par dagar till att växa... Tog även en titt i mikroskopet, och det var ingen trevlig syn... det var fullt av celler där, men inte Caco-2 celler, tog en titt på nästa platta, och ännu en platta, och ytterligare en.... det var likadant... i alla, även i Beatrice plattor. Handledaren, Scott var sjuk, så nästa dag bad vi vår labbvän Ben, ta en titt, han konstaterade att de blivit bakteriekontaminerade. Misslyckandet var ett faktum, det var bara att skicka de senaste veckornas arbete i papperskorgen. Vi hinner inte heller tina upp nya celler för att avsluta projektet i tid, så nu lutar det åt att det blir en förlängning av projektet, med risk för att den planerade Cairns - Sydney resan får ställas in... Men, men, shit happens. Jag har en annan cellinje på odling, men den växer trögt... riktigt trögt, hoppas inte den också blivit kontaminerad.
Vi har stött på en lustig man i 60-års åldern ett par gånger i kafferummet, vi kallar honom den galna professorn, för det är så han ser ut. I förra veckan så kom han upp till vårt labb och frågade om han kunde bjuda oss på middag, så vi tackade ja, och i lördags så var det dags. Alexandra kände sig krasslig, så jag och Beatrice åkte hem till den galna professorn och hans två persiska housemates. Det bjöds på persisk BBQ, med kyckling och lamm, den galna professorn hade dessutom bjudit in en kollega med ett stort sinne för humor. Det var en ganska udda skara människor som hade samlats runt bordet, men maten var god, samtalsämnena var vida och vi hade dessutom utomordentligt trevligt. Vad som kanske var allra mest fascinerade är hur människor som arbetar med att skära i döda människokroppar ändå kan vara så otroligt skojfriska, barnsliga och trevliga på samma gång. Men som en av dem sa, det är ett måste.
Angående vädret så är det väldigt varierande, i veckan har vi haft både 14 och 34 grader, vi har haft total stiltje och halv storm, regn och strålande solsken. Ett par bad har jag hunnit med också, men i morse så åkte strandvakterna runt och avrådde från bad, för det hade tydligen siktats haj i närheten. Jag har inte oroat mig för hajar här runt Adelaide tidigare, men det kanske finns anledning att vara på sin vakt trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar